Jag heter nästan Jenna

HEJ HÖSTLOV!
Gud så underbart.
Igår umgicks jag med ett par sköna tjejkompisar till mig vid namn Jenny, Bianca, Assi och Sussie. Vi var hemma hos Jenny och gjorde ungefär ingenting :) riktigt najjit. Förmiddagen idag tillbrigade jag hemma hos Jenny, sen stack jag till jobbet där det var fördelsdagsfirande och tårta! Hela gänget var där.

Nust nu sitter jag och väntar på att Assi ska komma hit, vi har nämligen bestämt oss för att åka ut till Jennys landställe på Möja över tre dagar tillsammans med Jenny och Bianca. Det kommer bli spårat. När vi kommer hem på torsdag så har Sofie kommit hem från den varma södern, och då ska vi tydligen ha pyjamasparty hemma hos Tomas. Yay! Jag kommer inte vara lite dödstrött efter detta.

Barn är jobbiga, det enda de gör när de inte tävlar om ens uppmärksamhet är att bråka. Jag har precis varit barnvakt åt tre jättesöta killar, tills den ena ritade en likadan teckning som den andra. Suck.

Idag har jag fått min engelskaredovisning klar, det gick väl sådär... Har även haft dikussioner om genteknink idag, det var roligt :) Nu är det bara två dagar och tre prov kvar denna vecka, sen är det höstlov! Och jag vet att det kommer gå ruskigt fort. Så nu är det till att sätta sig och räkna matte, yay! Jag gillar matte, fast inte att det tar upp min fritid :( Jag tycker att vi borde ha mer tid i skolan istället för att ha läxor, för när man är i skolan så är man liksom där för att plugga. När man kommer därifrån vill man ju kunna göra ngt annat, men nej, skolan förföljer en överallt, hela tiden.

Jag måste verkligen bli bättre på att använda min kamera igen, det här är så tråkigt utan bilder.


Detta är min högnormale katt, Frans.

Min vän Jenny ringde mig förut idag för att berätta att hon hade trampat på en mosad groda, som efter att hon råkat dra in den i sitt hus ligger uppdelad på golvet där hemma. Hur lyckas man?

Jag har suttit och funderat på om jag ska göra den här bloggen offenlig. Eller alltså, den är ju offentlig, men jag tänkte att jag kunde typ skriva ut den på tex facebook och msn. Men vet ni, jag vill inte göra det... jag anser fortfarande att den här bloggen är ganska tråkig, och vad är det för mening med att publicera en blogg om man inte ens är speciellt nöjd med den själv? Nja, det kanske dröjer att tag till innan jag skaffar det förtroendet för min blogg.

Jag är dampigt trött i skallen, jag sover ju inte på nätterna. Detta beror dock inte på att jag lägger mig för sent, utan att jag helt enkelt inte somnar.

Nu är klockan 22.22, då ska jag önska mig något... Synd bara att det inte verkar funka, jag har nämligen önskat mig samma sak varje gång under senaste tiden...

Jag måste bara tala om att jag är väldigt kall om mina fötter just nu. Jag brukar alltid vara kall om mina fötter och detta faktum har börjat gå mig på nerverna så - om någon vet vad jag bör göra åt det, tala om det för mig.

Jag har gjort exakt fyra tal i matteboken sen jag kom hem - duktig Jenna. Konstigt nog har det aldrig påverkat mig speciellt mycket att jag oftast är för lat för att göra läxorna, jag har ju rätt okej betyg ändå (faktiskt). Det kanske är ödet eller något.

Nu måste jag dock dra mig mot sängen. Jag hatar att sova på kvällarna, det är ju nu man är pigg och glad. Jag planerar att sätta väckarklockan på 7 imorgon bara för att kunna snooza en timme. Har jag riktig tur kanske jag till och med kommer upp ett par minuter tidigare, och slipper därmed kanske springa till skolan. Kanske hinner jag även komma ihåg mina idrottskläder imorgonbitti.

Kom ihåg att livet är kul!  ♥  •¸•

Goddag mina vänner.

Ännu en dag avklarad. Idag slutade ni en timme tidigare i skolan, najs, då fick jag en timmes pluggtid på biblioteket med Tomas och Bianca. Efter det begav jag mig till djuraffären, och där var stämningen på topp som vanligt, haha. Det är knäppt att jobba i butik ibland, man träffar så många skumma människor. Förra veckan tex kom det in en gammal tant i butiken när jag stod i kassan. Det enda ordet hon upprepar är "kish". Jaha okej, jag kopplar det såklart till "kiss", men vad fan vill hon ha liksom. Det är tur att det finns en expert i butiken, tanten visade sig vara ute efter fröstänger till undulater.

Btw, Green Day släppte musikvideon till 21 Century Breakdown idag, sjukt najjit. Den var verkligen inte vad jag väntat mig, väldigt olik alla deras tidigare videos. Den var å andra sidan typ stencool.

where everything isn't meant to be okay..

Idag spelade jag mariokart för första gången på flera år (läs: månader, men det låter mer dramatiskt om man överdriver). Detta var hemma hos min vän Sofie, tillsammans med henne, Tomas och Bianca. Det gav mig en nostalgikick eller något, så jag plockade fram mitt fina gamecube igen :) Btw ägde jag ut alla andra HAH!

Helger gör mig glad. Mina vänner gör mig glad. Just nu gör jag mig själv glad. Livet suger inte.


Sötaste Assi och jag :)

Hej.
Alla mina rubriker är delar ur låtar, så ni (alla mina två läsare) vet.

Idag är det söndag, och jag tycker inte om söndagar. Denna är dock okej eftersom det bara är en skolvecka kvar till höstlovet. Denna skolvecka är dock inte rolig, med exakt 3 prov, en redovisning, en betygsgrundande diskussion och massor av läxor. Och titta, jag har bara skrivit ett par meningar och redan lyckats väga flera fördelar mot nackdelar. Life is what you make it antar jag. Om jag bara hade fokuserat på fördelarna hade jag antagligen varit lite gladare inför veckan som kommer. Men vad ska man vara glad för? Jo, för man vill väl ha ett kul liv? :) Kom igen Jenna, let's make this worth the fight!

Livet suger :D

Hahahaha jag kan inte låta bli att skratta åt mig själv.

Nu blev det här blogginlägget för långt.

Jag är en sån där person som folk glömmer bort. Och jag vet inte vad det beror på. Det kan ha att göra med att jag är tråkig, att jag är ganska blyg eller att jag är allmänt ointressant. Jag verkar duga att umgås med när folk inte har roligare vänner att vara med. En typisk tvåa, ett andrahandsval. Jag är också en sån som folk inte kommer ihåg att de kanske en gång har haft roligt med, att vi en gång var bra vänner och att vi faktiskt har många bra minnen tillsammans. Eller så är det helt enkelt så att människor inte alls bryr sig om det förflutna. Det är klart att förändringar behövs, jag gillar förändraingar. Men betyder det verkligen att man måste glömma bort alla de som en gång betytt någonting för en? Jag har i alla fall svårt att släppa människor jag bryr mig om.

I see you're sitting alone
With a sad look on you face
Did your friends left you home?
Did they forget your empty space?

You've fallen out of their lives
But someone's already took you place
What's coming inside you feels like
Like you've never had your special space

Varför bryr jag mig så mycket om de vänner som inte bryr sig ett skit om mig? När jag dessutom har andra vänner som jag kan lita på och skratta med? Jag önskar faktiskt att jag bara kunde glömma dem, men det går inte. Jag vet mycket väl att jag alltid kommer finnas där för dem, och det vet de med. Jag kommer alltid att vara beredd att ge dem en chans till, om de ger mig en. Det är jävligt svagt, jag vet. Men jag verkar ha väldigt svårt att släppa taget om saker. Jag vill gärna ha kvar det gamla, trygga, samtidigt som jag såklart vill hitta nya trevligheter. Men jag ska verkligen försöka att bara prioriter mina riktiga vänner, de som bryr sig om mig och som jag kan lita på att de inte sviker mig. Det är så konstigt att man aldrig vill säga hejdå. Om man pratar med en vän som stått en nära, så vet man inte om det ska bli ett "hejdå", eller ett "välkommen tillbaka".


Sååååå snygg bild (: *sajk*

Jenna:
förut tänkte jag typ att
dom kanske kommer sakna mej när jag är borta
men jag tror fan inte det längre
för vet du
dom bryr sig inte ett piss
helt jävla känslolösa

Ska jag behöva skriva så till min bästakompis? Inte en chans. Så jävla piss.

Ska man behöva känna sig som ett skit när man försöker umgås med sina såkallade "vänner"?
Inte tillräckligt rolig, inte snygg nog, inte tillräckligt social och inte rätt status. Felet i umgänget.
Jo, det är jag det.

Och en sak har jag lärt mig.
Det finns människor utan känslor.

I swallowed my pride and I chocked on my faith
I've given my heart and my soul
I've broken my fingers and lied though my teeth
The pillar of damage control
I've been to the edge and I've thrown the bouquet of flowers left over the grave
I sat in the waiting room  wasting my time and waiting for judgement day
I praise liberty
The freedom to obey is the song that strangles me
Well don't cross the line

Jag är glad.
Har jag någon anledning att vara glad?
Ja, faktiskt har jag det. Jag har underbara vänner som jag kan skratta med, föräldrar som älskar mig och en säng att sova i. Dessutom finns det så många fler människor där ute som behöver så mycket mer omsorg och empati och folk som oroar sig än vad jag gör. Vad hindrar mig från att vara glad, när jag inte har någonting att vara ledsen över? Då kan man väl lika gärna få le och skratta utan anledning, bara för att man känner för det. Varför bry sig om alla bekymmer man har? Livet kommer inte att bli bättre så länge man ser till att hålla fast vid det dåliga. Time to let go liksom, när man tänker efter så finns det säkert 100 saker fler som är bra än dåliga. Lev livet hakuna-matata. Upptäck hur lätt det är att vara glad för det lilla. Att äntligen våga ta åt sig av en liten komplimang, en som ger lite självförtroende och styrka. "Vad fint du sjunger", "Vad snygg du är i håret", "Vilken fin bild"
Underbara ord! Om man bara vågar inse att det är inte någon som är ironisk bara för att du råkade sjunga lite högt, någon som skämtar om din nya frisyr eller bara säger någonting för att vara snäll. Bara ta åt sig och vara glad!

Jag öppnade bildörren, setg ut i regnet och tittade rakt framför mig på det röda trähuset som jag bott i de senaste tolv åren. Det är precis det här huset jag känner mig hemma i, och det är precis när jag känner att jag är hemma som jag inser hur skönt det var att vara borta. Klumpen i magen visste jag inte hade funnits där förut, men jag kände så väl igen den när den kom tillbaka. Den klumpen innehåller oro, väntade problem, saker jag måste göra och massor av ovisshet. Då var man hemma igen, är det söndag idag eller? Börjar skolan imorgon? Nähenej, just det. Men jag måste ha en massa läxor som jag inte har gjort som jag måste göra nu tills imorgon. Jag kommer inte göra de läxorna, men jag kan ju försöka intala mig själv att jag faktiskt ska. Det brukar kännas lite bättre.
"Åh vad skönt att vara hemma igen". Tycker du verkligen det, mamma? Jaha, då var jag kanske ensam om den här känslan. "Hm...".
"Klaga inte du har ju knappt börjat ditt sommarlov".
Sommarlov.
Jag smakar på ordet. Jovisst, det var så det var. Sommarlov. Sommarlov?! Herregud! halva sommaren måste ha gått vid det här laget, hur lång tid kan jag ha kvar på mig att försäka njuta? 5 veckor? Ingen tid verkar å andra sidan tillräcklig.
Vårat hus är väldigt vackert. Speciellt nu när rosorna blommar, klättrande upp längs husväggen. Och alla blommor i rabatterna som bildar en halvcirkel på framsidan av huset. Rosa, rött, lila, vitt, gult och blått är havet av växter. Resten är grönt. Gräsmattan, buskarna och träden. Fåglarna kvittrar. Jag har aldrig förstått varför folk tycker att fågelsång är så vackert, man kunde ju lika gärna lyssna på skrikande barn, och vem tycker om att höra på det? Men visst är fågelsången fridfull.
Så, varför får jag ingen ro på just denna plats?