Jag heter nästan Jenna

Varför bryr jag mig så mycket om de vänner som inte bryr sig ett skit om mig? När jag dessutom har andra vänner som jag kan lita på och skratta med? Jag önskar faktiskt att jag bara kunde glömma dem, men det går inte. Jag vet mycket väl att jag alltid kommer finnas där för dem, och det vet de med. Jag kommer alltid att vara beredd att ge dem en chans till, om de ger mig en. Det är jävligt svagt, jag vet. Men jag verkar ha väldigt svårt att släppa taget om saker. Jag vill gärna ha kvar det gamla, trygga, samtidigt som jag såklart vill hitta nya trevligheter. Men jag ska verkligen försöka att bara prioriter mina riktiga vänner, de som bryr sig om mig och som jag kan lita på att de inte sviker mig. Det är så konstigt att man aldrig vill säga hejdå. Om man pratar med en vän som stått en nära, så vet man inte om det ska bli ett "hejdå", eller ett "välkommen tillbaka".


Sååååå snygg bild (: *sajk*

Jenna:
förut tänkte jag typ att
dom kanske kommer sakna mej när jag är borta
men jag tror fan inte det längre
för vet du
dom bryr sig inte ett piss
helt jävla känslolösa

Ska jag behöva skriva så till min bästakompis? Inte en chans. Så jävla piss.

Ska man behöva känna sig som ett skit när man försöker umgås med sina såkallade "vänner"?
Inte tillräckligt rolig, inte snygg nog, inte tillräckligt social och inte rätt status. Felet i umgänget.
Jo, det är jag det.

Och en sak har jag lärt mig.
Det finns människor utan känslor.

I swallowed my pride and I chocked on my faith
I've given my heart and my soul
I've broken my fingers and lied though my teeth
The pillar of damage control
I've been to the edge and I've thrown the bouquet of flowers left over the grave
I sat in the waiting room  wasting my time and waiting for judgement day
I praise liberty
The freedom to obey is the song that strangles me
Well don't cross the line

Jag är glad.
Har jag någon anledning att vara glad?
Ja, faktiskt har jag det. Jag har underbara vänner som jag kan skratta med, föräldrar som älskar mig och en säng att sova i. Dessutom finns det så många fler människor där ute som behöver så mycket mer omsorg och empati och folk som oroar sig än vad jag gör. Vad hindrar mig från att vara glad, när jag inte har någonting att vara ledsen över? Då kan man väl lika gärna få le och skratta utan anledning, bara för att man känner för det. Varför bry sig om alla bekymmer man har? Livet kommer inte att bli bättre så länge man ser till att hålla fast vid det dåliga. Time to let go liksom, när man tänker efter så finns det säkert 100 saker fler som är bra än dåliga. Lev livet hakuna-matata. Upptäck hur lätt det är att vara glad för det lilla. Att äntligen våga ta åt sig av en liten komplimang, en som ger lite självförtroende och styrka. "Vad fint du sjunger", "Vad snygg du är i håret", "Vilken fin bild"
Underbara ord! Om man bara vågar inse att det är inte någon som är ironisk bara för att du råkade sjunga lite högt, någon som skämtar om din nya frisyr eller bara säger någonting för att vara snäll. Bara ta åt sig och vara glad!