Jag heter nästan Jenna

Varför bryr jag mig så mycket om de vänner som inte bryr sig ett skit om mig? När jag dessutom har andra vänner som jag kan lita på och skratta med? Jag önskar faktiskt att jag bara kunde glömma dem, men det går inte. Jag vet mycket väl att jag alltid kommer finnas där för dem, och det vet de med. Jag kommer alltid att vara beredd att ge dem en chans till, om de ger mig en. Det är jävligt svagt, jag vet. Men jag verkar ha väldigt svårt att släppa taget om saker. Jag vill gärna ha kvar det gamla, trygga, samtidigt som jag såklart vill hitta nya trevligheter. Men jag ska verkligen försöka att bara prioriter mina riktiga vänner, de som bryr sig om mig och som jag kan lita på att de inte sviker mig. Det är så konstigt att man aldrig vill säga hejdå. Om man pratar med en vän som stått en nära, så vet man inte om det ska bli ett "hejdå", eller ett "välkommen tillbaka".


Sååååå snygg bild (: *sajk*