Jag heter nästan Jenna

Klockan är nu snart halv 2 på natten. A-tangenten på mitt tangentbord har pajat - skitjobbigt, måste trycka jättehårt på den för att det ska hända någonting.

Jag är hemma. Jag har ingen ro till någonting. Pallar inte att läsa, inte att sola, inte att motionera. Jag vill bort härifrån.. blir helnojig av att vara här. Orkar inte med sällskap, orkar inte sova, orkar inte skriva. Orkar inte migsjälv, orkar inte tänka. Vill inte göra någonting, vill inte göra ingenting. Jag är trött på att fantisera, jag är uttråkad eftersom jag inte gör någonting.

Man vet att man äntligen lyckats varva ner och bli lite lugn då man har ro att sätta sig och läsa en bok mitt på dagen, gå långa, ensamma promenader med ipoden på och ligga på verandan och glassa i solen och lyssna på fågelkvittret resten av dagen. Så är det i alla fall för mig, och nästan endast när jag vistas ute på Ingarö, i Skåne eller på segelbåten.. I alla fall inte här hemma. Och del av det problemet ligger nog på datorn skulle jag tro. När man är hemma är datorn ett måste, de enda man gör är dator, och datorn leder oftast bara till huvudvärk och ryggont.
Damn you datorn, jag försöker ha ett liv!
Här hemma finns ju dessutom alla ens problem kvar, ja för farmor och jag delar inte speciellt många problem, hahaha. Det vore ju ännu bättre om man slapp tjatande föräldrar i ett par dagar också...



Ty just nu idag så köpte jag en liten ros i en blomsteraffär.
En ros röd som blod, så att du förstod att det är dig som jag håller kär.

När jag som vanligt ringde dig och på bio bjöd dig ut, så svarade du helt enkelt, nä nu får de vara slut.
Du sa: jag ska va hemma ikväll, lägga mig tidigt och sova, ring inte mer är du snäll, och det, det måste jag lova
Men ingenting kunde hindra mig, jag måste ut ikväll.
På stan jag drev tills jag såg dig med en grabb, med en bil av senaste modell
bilens lack den glänste, och kromen blixtra i dess nos
när jag stod där en stund och tänkte
Hur enkel är min lilla ros?

När man söker stunder sorger glömma
Är det skönt att vaken gå och drömma
Glömma att lyckan flygit har sin kos, och att du ej fick min röda ros.

NU HAR JAG OCH BIANCA HÄMTAT UT VÅRA BILJETTER TILL PREMIÄREN AV DEN NYA HARRY POTTER FILMEN!!! :D
Det var dagens höjdpunkt, haha. Vi har typ bästa platserna, okej?! Så grymt coolt det kommer att bli!

Jag älskar böcker. Vad skulle man göra utan böcker, vad skulle jag annars göra när jag satt ute på en segelbåt med ingenting att göra, mm, tänk på det, när batterierna i ipoden är slut och man inte kan smsa för mer pengar på mobilen, vad gör men då? Man plockar fram en grymt bra bok och vandrar iväg till en annan värld för att leva någon annans liv ett tag. Det är rätt trevligt att slippa sitt eget ibland, haha.


Livet har ju sina mörka sidor, och sina ljusa (:
Jag är stolt över den här bilden, haha.

Glöm aldrig bort dig själv.
Fina människor bryr sig om sina vänner, tar andra människor för sig själv och vill alltid att alla nära och kära ska må bra. Men man ska aldrig glömma bort sig själv, för när man väl inser att man aldrig får någon uppskattning, att det aldrig är någon mer än du som försöker, aldrig någon annan än du som är villig att göra uppoffringar, då är det för sent. Då sitter man där utan en jävel som bryr sig om en, ensam igen, och försöker fortfarande göra ditt bästa och vara en god vän i alla lägen. Skillnaden då är att du inte är glad längre.
Men man ska alltid vara stark eller hur? Att alltid fortsätta försöka ska ju tydligen räcka, men när det inte finns någon glädje eller anledning till det längre då?



Do you know what's worth fighting for, when it's not worth dying for?
Does it take your breath away, and you feel yourself suffocating?
Does the pain weigh out the pride, and you look for a place to hide?
When your at the end of the road, and you lost all sense of control
And your thoughts have taken their toll, when you mind breaks the spirit of your soul
Your faith walks on broken glass, and the hangover doesn't pass
Nothing's ever built  to last
You're in ruins
 

Då var man helt spontant en hårfärg blekare.

Jag följde med min mamma och syster till stan idag då de skulle klippa sig, och tänkte på samma gång fråga lite om vad min frisör trodde om att jag skulle göra lite ljusa slingor i mitt hår. Hon fick ett ryck och satte mig i en stol och började bleka mitt hår med. Det blev faktiskt bra, kommer ju bli mer blekt i sommar.

För övrigt köpte jag typ de snyggade skorna jag sett i hela mitt liv, ett par gladiator sandaler med typ.. inte nitar men pärlor(?) aja skitsnygga var de, 600 kronor och helt klart värda det.

Man får inte alltid det man vill.
Man ser aldrig sina chanser när man har dem.
Man inser det när det är för sent.
Man ångrar det en lång tid därefter.
Man blir förvirrad när saker förändras.
Man får hoppet tillbaka.
Man inser samma saker igen.
Man har fortfarande inte fått det man ville ha, men man vill det fortfarande lika mycket.

She reads a book from across the street
Waiting for someone that she'll never meet
Talk over coffee for an hour or two
He wonders why I'm always in a good mood

I think I've found a flower in a field of weeds
Searching until my hands bleed
This flower don't belong to me
Wht can't he belong to me?

Uppmärksamhetskrävande människor kan vara bland det mest irriterande som finns. Men jag tror jag har förstått det där med uppmärksamhet. Alla behöver vi uppmärksamhet, antagligen i olika mängder, vissa får mkt uppmärksamhet hemma, vissa inte, och får man inte det kanske man söker uppmärksamheten från kompisarna istället. Men jag har upptäckt att uppmärksamheten hemifrån inte räcker. När vännerna glömmer bort en, och inte bryr sig ett skit om en, då mår man riktigt-jävla-skit-dåligt även om man vet att det inte är någon som vill en något illa. Ibland känner man att fan, uppmärksamhet skulle sitta riktigt bra just nu, man skriver någonting som borde uppröra, som en kommentar på msn till exempel. Men när ingen bryr sig om den heller så börjar man undra om folk verkligen skulle bry sig om jag inte var där alls, om jag aldrig sa någonting och om jag aldrig var med.

Jag ska börja med att säga att Green Day är för bra för mig.
När jag har lyssnat på dem ett tag, så kan jag inte lyssna på något annat band, för jag tycker inte att det finns något som är lika bra. Jag skulle kunna dö för Billie Joe Armstrong och hans låttexter. Det är som att deras musik träffar mig 100% rätt, som att musiken är skapad just för att passa mig, för att tonerna ska komplettera mig eller något. Det är svårt att beskriva.

Green Day - ¿Viva La Gloria? (Little Girl)


Green Day - 21st Century Breakdown

Nu har jag väntad i 3 timmar på att en vän till mig ska dyka upp. Skittråkigt, jag kunde ha hittat på någontong roligt om jag hade vetat att jag skulle behöva göra ingenting i 3 timmar. Damp.
Jag kanske ska säga hej.. eller nej förresten. När jag skapade den här bloggen så bestämde jag mig för att inte skriva något "hej-och-välkommen-inlägg". Sånt görs bara av riktiga bloggare vars mening är att folk ska läsa, eller iallafall känna till deras blogg. Själv skriver jag nog för min egen skull, för tt ha något att göra typ.. tillfällen som nu, hehe. Kanske för att ha någonting att titta tillbaka på senare. Kanske för att lära känna mig själv bättr. Om jag ser min egen blogg med en utomståendes ögon, kommer jag kanske få en liten uppfattning om hur andra uppfattar mig.