Jag heter nästan Jenna

Man vet att man äntligen lyckats varva ner och bli lite lugn då man har ro att sätta sig och läsa en bok mitt på dagen, gå långa, ensamma promenader med ipoden på och ligga på verandan och glassa i solen och lyssna på fågelkvittret resten av dagen. Så är det i alla fall för mig, och nästan endast när jag vistas ute på Ingarö, i Skåne eller på segelbåten.. I alla fall inte här hemma. Och del av det problemet ligger nog på datorn skulle jag tro. När man är hemma är datorn ett måste, de enda man gör är dator, och datorn leder oftast bara till huvudvärk och ryggont.
Damn you datorn, jag försöker ha ett liv!
Här hemma finns ju dessutom alla ens problem kvar, ja för farmor och jag delar inte speciellt många problem, hahaha. Det vore ju ännu bättre om man slapp tjatande föräldrar i ett par dagar också...



Ty just nu idag så köpte jag en liten ros i en blomsteraffär.
En ros röd som blod, så att du förstod att det är dig som jag håller kär.

När jag som vanligt ringde dig och på bio bjöd dig ut, så svarade du helt enkelt, nä nu får de vara slut.
Du sa: jag ska va hemma ikväll, lägga mig tidigt och sova, ring inte mer är du snäll, och det, det måste jag lova
Men ingenting kunde hindra mig, jag måste ut ikväll.
På stan jag drev tills jag såg dig med en grabb, med en bil av senaste modell
bilens lack den glänste, och kromen blixtra i dess nos
när jag stod där en stund och tänkte
Hur enkel är min lilla ros?

När man söker stunder sorger glömma
Är det skönt att vaken gå och drömma
Glömma att lyckan flygit har sin kos, och att du ej fick min röda ros.